Hittade idag....

Tid till eftertanke
när jag ligger i din famn
när små moln bildar stor massa
Det finns aldrig så lite av mig
som i ett fönster
när imman av min andedräkt vinner

Vinn vackra teckningar av Lovisa

http://4fota.wordpress.com/2012/07/23/2092/
 

Välkommen hem Caprice

Äntligen har vår underbara lilla tjej, But´s Charming Ruffians Caprice, kommit hem!










Jag hoppas vi får många roliga år tillsammans!

Älskade Gizmo fyllde 3 år den 31 maj



Tänk att jag är så lyckligt lottad att jag får ha dig i mitt liv!


Hundens bön

Mitt liv varar bara ca. 15 år
Skild från dig betyder sorg för mig
tänk på det när Du skaffar mig!
Ge mig tid att förstå vad Du begär av mig.

Gör mig tillitsfull, ty Du är hela mitt liv.
Bli inte arg på mig, om jag inte genast förstår,
din vilja.
Spärra inte in mig som straff.

Du har ditt arbete, dina vänner och nöjen
Jag har bara dig.
Tala till mig, även om jag inte förstår dina ord.
Din stämma säjer mej allt.

Vet du att jag aldrig glömmer
vad man gör mot mig?
Om du slår mig, tänk då på att
mina tänder med lätthet kan krossa din hand.
men jag använder inte min styrka mot dig.

Ge mig av din tid, när jag blir gammal.
Även du blir gammal en dag.
Var hos mig när jag har det svårt,
allt blir lättare för mig, om Du är med.

Håll min tass när jag slutligt somnar in
Vi möts igen på Regnbågsbron


Artikel i Staffetten, nr 2 2011

Tvångsparnings problematiken

Efter att ha läst Hundsport nr 5/2011 känner jag mig manad att föra ett mycket intressant ämne på tal. I detta nummer tar nämligen ”hundpsykologen” Anders Hallgren upp det mycket viktiga ämnet tvångsparning. Ett ämne som inte bara är ytterst komplicerat utan även kan vara mycket känsloladdat. Genom att vända mig till rastidningen för Staffordshire bullterrier, Staffetten, hoppas jag att vi kan bli den första rasklubb som kan närma oss ämnet genom diskussion utan negativa inslag. Min mening med denna artikel är inte att anklaga någon eller några, då jag vet att de uppfödare som läser denna tidning är oerhört seriösa och att de sätter sina hundars fysiska och psykiska hälsa främst. Men ämnet måste komma på tal och jag önskar att ni hunduppfödare vill ta ämnet till era hjärtan och markera med ett tydigt ställningstagande, så att denna negativa behandling av våra tikar kan få ett avslut.

Gällande bestämmelser
Enligt Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt (SJVFS 2008:5) uttrycks det i 2 kap 17 § att ”Tvångsparning av tikar får inte förekomma. Med tvångsparning menas att tvinga tiken till parning genom att hålla fast tiken trots att tiken uttrycker obehag eller försöker komma undan”. Jordbruksverkets föreskrift SJVFS 2008:5, kap 2, 17 § är mycket tydlig i sin formulering, men problematiken kring tvångsparning är ändå ett faktum då själva händelseförloppen är subjektiv. Det finns många orsaker till att parningen inte går som förväntat. Tiken kanske inte är villig att bli parad just denna dag eller med den utvalda hanhunden. Därtill kanske inte hundägarna har tillräcklig kunskap i hundens naturliga parningsbeteende. Dessa parametrar kan ligga till grund för att en tvångsparning sker. Bristande kunskap är ofta en bidragande orsak till tvångsparning, men även ekonomisk vinning och hundägare som har rest långväga för en parning och inte vill åka hem ”tomhänta”.

Tvångsparningsmetoder
Det finns flertalet metoder som används vid tvångsparning. Det kan vara alltifrån att tiken hålls fast, trots att hon tydligt markerar att hon inte är intresserad/redo, när hanen gör parningsförsök; i vissa fall tvingas tiken ha munkorg då hon hålls fast, för att hon inte ska kunna rikta bett mot hanhund eller ägare. Det förekommer även användande av trånga gångar, där tiken inte kan vända sig om eller komma undan, samt att hundarna placeras i små rum, där sedan tiken får klara sig bäst hon kan.

Orsaker till ovilja
Det finns alltid en orsak till att tiken inte är villig att para sig med den specifika hanhunden. Det kan bero på att det är fel dag i löpcykeln. Oseriösa hundägare kan ha en felaktig uppfattning om när det är rätt dag för parning. Vidare har varje specifik tik sina särskilda intervaller både inom och mellan löpperioder. Om tiken befinner sig i höglöp och är redo att bli parad, kan avgöras genom att se om tiken tillåter hanhunden att nosa och slicka på henne, är aktiv under förspelet, samt till slut står still under parningen. Är tiken i förlöpet är vulvan för hård för att kunna ta emot hanhundens penis, parning under denna period medför därför smärta hos tiken. Stress och rädsla är andra möjliga orsaker till att tiken inte är parningsvillig, samt fysiologiska hinder som t.ex. missbildningar eller förträngningar i slidan, slidkatarr eller övriga fysiologiska hinder såsom ryggproblem. Många tikar har även sin egen preferens, dvs. sin egen uppfattning om vilken hanhund som är den mest lämpade att avla på för att få den ultimata genuppsättningen på avkomman. Denna preferens bidrar också till att undvika inavel i populationen. Genom att tvinga tiken till en parning medför detta förutom lidande för tiken även negativa följder för hundrasen/hundpopulationen, då inte de bästa genetiska kombinationerna får avkommor tillsammans. Hanhunden, som tiken väljer att bli fader till hennes avkommor, ska vara den mest attraktiva av de tillgängliga hanarna. Tiken selekterar utifrån hanhundens sociala beteende, samt tidigare erfarenheter av olika raser och miljöer, snarare än skönhet, dvs. renrasighetssynpunkt ur människans synvinkel.

Våldtäkt bland hundar
Flera intressanta vetenskapliga studier har gjorts om herrelösa tikars preferens och deras parningsbeteenden i Indien. Forskarna som genomförde studien, upptäckte ett parningsbeteende som i vissa fall resulterade i, vad forskarna ansåg som, våldtäkt bland hundarna. Beteenden som tiken uppvisade under dessa såkallade våldtäkter var: vilja röra sig mycket, trycka vulvan mot marken, skälla/morra och att rikta bett mot hanhunden. Genom dessa studier har vi fått kunskap om hur en tik beter sig om hon upplever obehag gentemot en parningsvillig hanhund. Alla dessa tecken bör vi vara vaksamma på och det är mycket viktigt att vi avläser och lyssnar till vad våra tikar förmedlar och ger dem möjlighet att sköta sin parning utifrån sitt naturliga beteende. 

Negativa konsekvenser
Olika hinder såsom skillnader i kroppsstorlek, höga staket eller stängsel brukar inte utgöra några större problem för att få till en parning mellan två villiga individer. Tyvärr är det när människan går in och styr avelsselektionen som det börjar uppstå parningsproblem och därmed ökar även risken för tvångsparningar. Konsekvenserna av tvångparning kan, på många plan, bli förödande för både tik, hundägare och raspopulationen/hundpopulationen. Om tiken har utsatts för tvångsparning kan hon vid nästa parningstillfälle visa sig stressad och till och med rädd. En tvångsparad tik kan vara svår att återigen få parad då hon tydligt minns vilket obehag en parning kan innebära. Tiken kan på sikt även få problem med andra hundar och miljöer som påminner henne om tvångsparningstillfället. En tvångsparning kan även påverka valparna i fosterstadiet om tiken efter tvångsparningen förknippar olika miljöer, hundar, människor och sammanhang som mycket stressande. Stresshormonerna som tiken frisätter, påverkar fostren under dräktighetsperioden, vilket kan leda till att valparna från denna tik kan födas med mer stresskänslighet, dvs. högre andel stresshormoner. Detta i sin tur kan påverka avkommans utveckling, dvs. hunden blir mer lättstressad som vuxen. Om tikägaren är närvarande vid tvångsparningen och delaktig kan detta även leda till att relationen till husse/matte blir förändrad, då kan hunden få sämre förtroende för sin/sina ägare. Hundpopulationen, eller rättare sagt raspopulationen blir även lidande av tvångsparningar, då tikens preferenser förbises och den naturliga genetiska variationen sätts ur spel.

En seriös hunduppfödare bör respektera tikens vilja och ta hänsyn till tikens naturliga löpcykel. Om tiken för dagen inte verkar intresserad av en parning bör tid ges för att hon ska hinna komma i rätt dag i löpcykel, dvs. bli redo. Föredrar inte tiken den utvalda hanhunden, bör en annan lämplig kandidat väljas. En seriös hunduppfödare respekterar sin tiks vilja om än det ibland kan vara omständigt, allt för att slippa utsätta henne för övergrepp och lidande.

Eva-Lena Svensson

Kand. biologi med inriktning djurskydd

 

 


Lillkakan 2 år

Nu fyller vår lille Gizmo två år. Tänk vad tiden kan gå fort!


Annonsbilden, Gizmo som liten!
Den första bilden vi såg av vår blivande familjemedlem




Första gången vi träffade vår kille var han så här liten och söt!


Gizmo som ståtlig 2 åring!






Gizmo i vårsolen





Tack bebis för att du är en del av mitt liv! Älskar dig mest av allt!

Ja, jag grät!

"Hur kunde du?" Här jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta.

Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade: "Hur kunde du?" - men sedan veknade du och la mig på rygg och gosade med mig.

Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.

Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du), jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.

Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.

Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken."

När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt- och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.

Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara "Ja" och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.

Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj.

Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa: "Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne." Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek: "Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!"

Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också.

Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa: "Hur kunde du?">

Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.

Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad. "Kärlekens fånge" hade nu nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: "Hur kunde du?"
Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa "Jag är så ledsen." Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: "Hur kunde du?" inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.

Några ord från författaren;

Om "Hur kunde du?" fått dig att gråta när du läste det, som det fick mig att göra när jag skrev det, därför att det är den sammansatta historien om miljoner av "ägda" husdjur som dör varje år i amerikanska och kanadensiska djurgårdar. Den som vill ha denna text är välkommen att använda den för ickekommersiellt bruk, så länge copyrighten respekteras. Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och veterinärklinikernas anslagstavlor. Tala om att det beslut man tar att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ansvar för ett liv, att djur förtjänar vår kärlek och omtanke, att finna ett nytt hem för vårt husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp med omplacering finns goda råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar. Att allt liv är värdefullt. Gör en insats för att stoppa dödandet och uppmuntra steriliserings- och kastreringskampanjer i avsikt att förhindra oönskade djur.


Hela denna vers får lov att spridas.Det är vad författaren vill.


Skövde bk:s inoff. hundutställning

Idag har vi varit på Skövdes inoff. utställning. Det gick bra! Gizmo fick hp, blev BIR och placerade sig som BIG-2:a. Fick fint omdöme, läs nedan:

Skövde Bk 2011-05-01
Kraftfull maskulin hane,
bra huvud, korrekt uttryck, korrekta öron,
rastypisk front, mycket välutvecklad bröstkorg,
korrekta proportioner, välmusklad, i god kondition,
fria parallella rörelser från alla håll.


Min fina pojke!


Nya foton!!!




Gizmos saboteringslista

1) Bitit hål i en vägg i lägenheten i Lidköping under flyttstädningen
2) Bitit hål i en vägg i köket i huset under pågående renovering
3) Bitit av hälen på mattes skor, på jobbet
4) Bitit av kabeln till mattes dator
5) Bitit sönder samtliga leksaker

Det intressanta med Gizmos saboteringslista är att ingen av "olyckorna" har skett då han har varit ensam, med undantag för skorna.

Jaja, listan blir nog längre :)


 


En liten pluttis till?

Nu har vi börjat fundera på en liten pluttis till. En staffe, cocker eller? Oscar är nog helt inne på staffe och jag med kanske. De är ju verkligen så roliga!  En liten pied tik hade ju inte suttit fel, inte heller en orangeroan cocker, då cockrar finns konstant i mitt hjärta. Vi får se hur det blir. Det är ju inte förrän i sommar det blir aktuellt!

Oscars nya tatuering



Oscars nya tatuering är riktigt nice. Micke på Magic Man gjorde ett riktigt bra jobb!

Diskussion om julskyltningsparaden med Götene Bk!

Oscar och jag har haft en diskussion de senaste dagarna ang. julskyltningsparaden och Gizmos kostym.

Eva-Lena: Jag funderar på att Gizmo kanske kan vara ren eller pepparkaksgubbe på julskyltningsparaden. Jag kan försöka sy något eller så finns det en fin rendräkt på nätet. Vad tycker du Oscar?

Oscar sitter och läser om nått flygplan på nätet och svarar: Jag tycker att han ska vara flygplan!

Eva-Lena: ?

Diskussionen forsätter på kvällen, då båda ligger i sängen och ska sova.
Eva-Lena frågar: Men seriöst Oscar vad tycker du Gizmo ska vara på paraden? Vi måste börja planera detta snart! Det är inte så himla lätt att sy en dräkt till en hund!

Oscar: Men jag tycker Gizmo ska vara ett flygplan... Eller en ängel, så som det hade på teatern på MYDog2009.

Eva-Lena: Men varför en ängel? Är inte ren eller pepparkaksgubbe bättre?

Oscar: Ängel har ju mer med julen att göra!

Eva-Lena: jaha?

Oscar: jo, ängeln kom ju ner och befruktade Jesus på julafton!!!

Eva-Lena:?



RSS 2.0