Esbjörn finns i mina tankar!

Han har somnat nu och lämnat mig ensam. Min bästa vän går ej längre att se, fast jag känner hans närvaro. Jag hör inte hans klor mot golvet, men jag önskar.
Det är så svårt att förklara vad jag känner. En stund känns livet bra, medan en annan förstår jag inte hur jag ska orkar. Inget är roligt längre. Det finns inget som kan gör mig hel igen. När han dog, dog också en del av mig.
Älskar honom så!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0