evsv

Svar på Ursulas mail!

Ursula

Du har en mycket sund inställning till parningar: du är observant på tikens beteende under förspelet, samt att du inte lämnar kvar din tik hos hanhundsägare! Jag hoppas att du förstår att jag inte kritiserar dina parningar eller din hantering av Inez! Vi må hända ha olika åsikter i hur människans involverade i parningar ska förekomma eller ej, men det har inget med tvångsparningar att göra.  

Min åsikt i den frågan är att människan inte bör vara involverad vid en parning, endast observera händelseförloppet. Att hundar skulle skadas under en parning, om de är tillräckligt socialiserade till andra hundar, är bekanta sen tidigare, inte stressade, parningsvilliga osv., är minimal. Jag har varit med vid flertalet parningar utan fixeringar och det har aldrig förekommit bråk eller skador. Men vi har olika åsikter i frågan och det är inte jag kritiserar.

Vidare till din illustration. Om tiken är fixerad i huvudet eller bringan gör det samma…

Det jag vill förklara är att bilden kan förmedla att man regelrätt SKA fixerar tiken vid varje parning. Om hundägarna inte har god kunskaper om hundars beteende, löpcykeln, tikens preferens osv. kan tiken bli utsatt för en tvångsparning. Att hålla tiken i huvudet eller bringan medför svårighet för tiken att röra sig eller bita i markerandesyfte mot hanhunden, vilka är två typiska tecken på att hon inte är redo för parning. Att hindra tiken, med knän, att sätta sig ner, hindrar henne även från att göra det mest naturliga för en hund som inte är redo för en parning, just att sätta sig ner. Vetenskapliga studier har gjorts på herrelösa hundar i Indien och deras parningsbeteenden, slutsatsen av denna fleråriga studie är att tikar som sätter sig ner visar ovilja till parning. Självklart kan sittandet vara en del av förspelet och att hon senare under förspelet ställer upp sig, men det är oerhört viktigt att ta tikens beteende på allvar.

Tyvärr finns det en felaktig tradition inom hundavel i Sverige, där personer påtvingar parningar fastän tiken inte är redo, därav stiftandet av den nya paragrafen i  Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt (SJVFS 2008:5, 2 kap 17 §).

Din illustration kan tyvärr medföra många felaktiga tolkningar av okunniga eller oerfarna hunduppfödare.

Jag är medveten om att jag har min tolkning av din illustration, likväl som din tolkning av precis tvärsemot. Du ska veta att jag har uppskattat dina tidiga illustrationer i Hundsport, men denna anser jag som stötande då den kan tolkas på flertalet sätt.

Mvh Eva-Lena

Ursula

Tack, återigen, för ditt svar. Jag känner att du missuppfattar mitt ifrågasättande. Jag ifrågasätter inte din parning, absolut inte. Jag förstår att din parning inte var någon tvångsparning och att din tik var villig till parning. Jag har aldrig kritiserat den verkliga händelsen och kommer inte att göra detta, då jag själv inte var med under den aktuella parningen! Du har säkert mycket goda kunskaper om parningar och vill självklart inte skada din tik genom en tvångsparning! Läs gärna igenom mina mail igen, för jag har aldrig haft för avsikt att kritisera den verkliga händelsen!

Det jag ifrågasätter och kritiserar är din senaste illustration i Hundsport. Bilden är direkt olämplig att trycka i Hundsport, då tidningen bl.a. vänder sig till hunduppfödare. Denna bild kan medföra felaktiga tolkningar om hur, enligt lag, en godkänd parning får genomföras. Fixerande av bl.a. tikens huvud och hållande under hennes buk är inte att föredra. Om tiken inte är redo för en parning vid  tillfället kan detta medföra både fysiska och psykiska skador. I Sverige finns, tyvärr, en tradition bland en del (direkt olämpliga) hunduppfödare som anser att en tik måste fixeras inför parning, där tar man varken  hänsyn till rätt dag i löpcykeln och tikens preferens. Trots att lagstiftningen la till ett förbud om tvångsparning för ett par år sedan tillämpas fortfarande detta övergrepp.

Som jag tidigare har nämnt i mail tror jag att det är oerhört viktigt att Hundsport visar sin ståndpunkt i frågan, då bilden kan ge fullständigt felaktiga tolkningar om parningar till hunduppfödare som ägnar sig åt denna grymma metod!

Jag hoppas att jag har rett ut en del frågetecken oss i mellan!

Mvh Eva-Lena

Var på internationell hundutställning i Askersund i helgen och Gizmo fick sitt efterlängtade 1:a pris, blev bästa junior hane och fick hp. Kan man vara mer nöjd? Nej! Och han var ju så duktig i ringen. Han blir som förbytt när han ska prestera, slutar att dra och är uppmärksam. Helt underbar!

I veckan ska han hd och ad-röntgas och på torsdag ska han börja en kurs i allmän lydnad!

Ursula

Tack för ditt svar. Självklart har jag vetskap om att ett kåseri inte är faktabaserat och självklart är det tillspetsat, då detta avsnitt ska stå för den humoristiska delen i en tidning, i detta fall Hundsport. Jag motsätter mig INTE att din hund inte var redo för en parning vid det aktuella tillfället, det jag ifrågasätter är din illustration, som är ett övergrepp då tiken är fixerad via huvudet och under kroppen.

Det jag inte får klarhet i är hur en motståndare till tvångsparning kan anse en illustration av denna sort som humoristisk. Våldshandlingar som i detta fall, djurmisshandel kan aldrig illustreras humoristiskt.

Det jag vill framföra i detta mail och det föregående är att jag tycker det är oerhört viktigt att Hundsport visa sin ståndpunkt i frågan, efter att ha publicerat denna illustration, då tidningen vänder sig till hunduppfödare och hundägare.

Med vänliga hälsningar: Eva-Lena

Mailet

Efter att ha läst den senaste delen av Hundsport (7-8/2010) är jag tvungen att föra ett mycket intressant ämne på tal. Författare Ursula Wilby, som i vanliga fall står för en mycket angenäm läsning, illustrerar med bild av en forcerad parning mellan två franska bulldogs. Jag känner mig mycket upprörd över denna illustration och hoppas att det endast beror på olyckliga omständigheter från Ursula och Hundsports redaktion sida att denna bild har fått gå i tryck.

Jag anser att Hundsport bör reda ut problematiken, för dess lärare, efter att denna felaktiga bild har fått publicerats, då forcerad parning/tvångsparning är ett stort problem inom kennelvärlden.

 Enligt föreskriften om hållande av hund och katt (SJVFS 2008:5), uttrycks det klart och tydligt i 2 kap 17 § att tvångsparning av tikar är förbjuden. Med tvångsparning menas att tiken tvingas till parning mot sin vilja genom att bli fasthållen. I sådana situationer uttrycker tiken obehag och/eller försöker komma undan. Bilden som är publicerad, i senaste Hundsport, illustrerar tre människors aktiva medverkan i parningsakten, varav den ena fixerar tikens huvud medan en annan hindrar tiken, med knäna, från att sätta sig ned. Denna metod av parningshjälp har varit i tradition under många år och tyvärr utövas den fortfarande, fastän man idag har vetskapen om dess negativa följder, samt tikens fysiska och psykiska lidande.

Olika hinder såsom skillnader i kroppsstorlek, höga staket eller stängsel brukar inte utgöra några större problem att få till en parning mellan två villiga individer. Det är först då människan går in och styr avelsselektionen som det börjar uppstå parningsproblem.

Och det finns alltid en orsak till att tiken inte är villig att bli parad med den specifika hanhunden. Det kan bero på att det är fel dag i löpcykeln. Många hundägare kan ha den felaktiga uppfattningen om när det är rätt dag för parning. Vidare har varje specifik tik sina särskilda intervaller både inom och mellan löpperioder. Om tiken befinner sig i höglöp och är redo att bli parad, kan avgöras genom att tiken tillåter hanhunden att nosa och slicka på henne, är aktiv under förspelet, samt till slut står still under parningen. Är tiken i förlöpet är vulvan för hård för att kunna ta emot hanhundens penis, vilket medför smärta hos tiken.

Stress och rädsla kan även vara en orsak till att tiken inte är villig till parning precis som fysiologiska hinder som t.ex. missbildningar eller förträngningar i slidan, slidkatarr eller övriga fysiologiska hinder såsom ryggproblem.

Samtliga tikar har även sin egen preferens, dvs. sin egen uppfattning om vilken hanhund som är den mest lämpade att avla på för att få den ultimata genuppsättningen på dess avkomma. Denna preferens ger även tiken möjlighet till att undvika inavel i populationen. Genom att tvinga tiken till en parning medför detta förutom lidande för tiken även negativa följder för hundrasen, då inte de bästa genetiska kombinationerna får avkommor tillsammans utan att det snarare bedöms med exteriör. Hanhunden, som tiken väljer att bli fadern till hennes avkommor, ska vara den mest attraktiva av de tillgängliga hanarna, Tiken selekterar utifrån hanhundens sociala beteende, samt tikens tidigare erfarenheter av olika raser och miljöer, snarare än skönhet, dvs. renrasighetssynpunkt ur människans synvinkel.

Vetenskapliga studier har även gjorts, under flera år, på herrelösa tikars preferens och deras parningsbeteenden i Indien. Forskarna upptäckte parningsbeteende som i vissa fall resulterade i vad forskarna ansåg som våldtäkt bland hundarna. Beteende som tiken uppvisade under dessa såkallade våldtäkter var just vilja att röra sig, trycka vulvan mot marken osv. d.v.s., precis sådana beteende som Ursulas bild illustrerar hundens oförmåga att tillåtas göra.

Konsekvenserna av en tvångparning kan bli förödande, dvs. att tiken vid nästa parningtillfälle uppvisar mer ovilja, blir mer rädd pga. stress eller fysiologisk smärta. Jag anser att det är ytterst viktigt att hunduppfödare respekterar tikens vilja och val, föredrar inte tiken den utvalda ska en annan hanhund väljas så tiken inte behöver bli utsatt för övergrepp och lidande!

Mvh: Eva-Lena Svensson

Kand. biologi med inriktning djurskydd & hundägare

Som examensarbete ägnade jag mig åt ämnet tvångsparning. Jag hoppas nu att Hundsport är intresserad av att föra problematiken kring tvångsparning i rätt ljus!