människohandel

Igår såg jag en dokumentär om människohandel till sexindustrin. Jag förundras över att sådant verksamhet kan vara lönsam, men då det finns karlar som har en abnorm kvinno- och sexsyn verkar vad som helst möjligt. Jag skulle nog kunna skriva ett riktigt långt inlägg om min avsky om detta ämne, men idag låter jag bli. Jag vill istället ta upp en annan viktig vinkel i detta dilemmat: När man tänker på människohandel, tänker man självklart på de ohygliga övergrepp dessa människor får utstå, men man lägger mindre vikt vid då/ om dessa får åka tillbaka till hemländerna och hemländernas syn på dessa offer.

I går handlade dokumentären om en kvinna från Nigeria, Då hon blev deporterad fanns det inget skyddsnät för henne. Hon fick irra omkring på gatan, samtidigt som hon var jagad utav människohandlare som ville ha "sin skuld" betald.Men det värsta av allt var att männskorna i hemlandet levde i total missär och att det ansåg Europa som ett paradis. Antingen förstod de inte eller så ville de inte förstå att fickorna blev offer och inget värda när de väl kom hit. De gav tillochmed bort sina barn till den skandinaviska reporten som var med och undersökte den nigerianska situationen. Hon blev erbjuden fyra spädbarn av olika föräldrar, som då hoppades att deras barn skulle få det bättre bara de kunde få komma till Europa. Det är så fruktansvärt att människor som har det fattigt alltid ska utnyttjas. De nigerianska folket vill ju endast att deras barn ska få det bättre, de vill ge dem en framtid som de aldrig själva fick. Hela situationen är så hemskt att det finns inte ord att beskriva det med. Och visst kan man åberopa att människorna är okunniga och inte förstår verkligheten, men det är ett för enkelt argument att skylla på. Människor blir utnyttjade för det finns en marknad för det. Skulle ingen efterfråga finnas skulle inga behöva bli utnyttjade!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0