evsv

Ursula

Tack för ditt svar. Självklart har jag vetskap om att ett kåseri inte är faktabaserat och självklart är det tillspetsat, då detta avsnitt ska stå för den humoristiska delen i en tidning, i detta fall Hundsport. Jag motsätter mig INTE att din hund inte var redo för en parning vid det aktuella tillfället, det jag ifrågasätter är din illustration, som är ett övergrepp då tiken är fixerad via huvudet och under kroppen.

Det jag inte får klarhet i är hur en motståndare till tvångsparning kan anse en illustration av denna sort som humoristisk. Våldshandlingar som i detta fall, djurmisshandel kan aldrig illustreras humoristiskt.

Det jag vill framföra i detta mail och det föregående är att jag tycker det är oerhört viktigt att Hundsport visa sin ståndpunkt i frågan, efter att ha publicerat denna illustration, då tidningen vänder sig till hunduppfödare och hundägare.

Med vänliga hälsningar: Eva-Lena

Mailet

Efter att ha läst den senaste delen av Hundsport (7-8/2010) är jag tvungen att föra ett mycket intressant ämne på tal. Författare Ursula Wilby, som i vanliga fall står för en mycket angenäm läsning, illustrerar med bild av en forcerad parning mellan två franska bulldogs. Jag känner mig mycket upprörd över denna illustration och hoppas att det endast beror på olyckliga omständigheter från Ursula och Hundsports redaktion sida att denna bild har fått gå i tryck.

Jag anser att Hundsport bör reda ut problematiken, för dess lärare, efter att denna felaktiga bild har fått publicerats, då forcerad parning/tvångsparning är ett stort problem inom kennelvärlden.

 Enligt föreskriften om hållande av hund och katt (SJVFS 2008:5), uttrycks det klart och tydligt i 2 kap 17 § att tvångsparning av tikar är förbjuden. Med tvångsparning menas att tiken tvingas till parning mot sin vilja genom att bli fasthållen. I sådana situationer uttrycker tiken obehag och/eller försöker komma undan. Bilden som är publicerad, i senaste Hundsport, illustrerar tre människors aktiva medverkan i parningsakten, varav den ena fixerar tikens huvud medan en annan hindrar tiken, med knäna, från att sätta sig ned. Denna metod av parningshjälp har varit i tradition under många år och tyvärr utövas den fortfarande, fastän man idag har vetskapen om dess negativa följder, samt tikens fysiska och psykiska lidande.

Olika hinder såsom skillnader i kroppsstorlek, höga staket eller stängsel brukar inte utgöra några större problem att få till en parning mellan två villiga individer. Det är först då människan går in och styr avelsselektionen som det börjar uppstå parningsproblem.

Och det finns alltid en orsak till att tiken inte är villig att bli parad med den specifika hanhunden. Det kan bero på att det är fel dag i löpcykeln. Många hundägare kan ha den felaktiga uppfattningen om när det är rätt dag för parning. Vidare har varje specifik tik sina särskilda intervaller både inom och mellan löpperioder. Om tiken befinner sig i höglöp och är redo att bli parad, kan avgöras genom att tiken tillåter hanhunden att nosa och slicka på henne, är aktiv under förspelet, samt till slut står still under parningen. Är tiken i förlöpet är vulvan för hård för att kunna ta emot hanhundens penis, vilket medför smärta hos tiken.

Stress och rädsla kan även vara en orsak till att tiken inte är villig till parning precis som fysiologiska hinder som t.ex. missbildningar eller förträngningar i slidan, slidkatarr eller övriga fysiologiska hinder såsom ryggproblem.

Samtliga tikar har även sin egen preferens, dvs. sin egen uppfattning om vilken hanhund som är den mest lämpade att avla på för att få den ultimata genuppsättningen på dess avkomma. Denna preferens ger även tiken möjlighet till att undvika inavel i populationen. Genom att tvinga tiken till en parning medför detta förutom lidande för tiken även negativa följder för hundrasen, då inte de bästa genetiska kombinationerna får avkommor tillsammans utan att det snarare bedöms med exteriör. Hanhunden, som tiken väljer att bli fadern till hennes avkommor, ska vara den mest attraktiva av de tillgängliga hanarna, Tiken selekterar utifrån hanhundens sociala beteende, samt tikens tidigare erfarenheter av olika raser och miljöer, snarare än skönhet, dvs. renrasighetssynpunkt ur människans synvinkel.

Vetenskapliga studier har även gjorts, under flera år, på herrelösa tikars preferens och deras parningsbeteenden i Indien. Forskarna upptäckte parningsbeteende som i vissa fall resulterade i vad forskarna ansåg som våldtäkt bland hundarna. Beteende som tiken uppvisade under dessa såkallade våldtäkter var just vilja att röra sig, trycka vulvan mot marken osv. d.v.s., precis sådana beteende som Ursulas bild illustrerar hundens oförmåga att tillåtas göra.

Konsekvenserna av en tvångparning kan bli förödande, dvs. att tiken vid nästa parningtillfälle uppvisar mer ovilja, blir mer rädd pga. stress eller fysiologisk smärta. Jag anser att det är ytterst viktigt att hunduppfödare respekterar tikens vilja och val, föredrar inte tiken den utvalda ska en annan hanhund väljas så tiken inte behöver bli utsatt för övergrepp och lidande!

Mvh: Eva-Lena Svensson

Kand. biologi med inriktning djurskydd & hundägare

Som examensarbete ägnade jag mig åt ämnet tvångsparning. Jag hoppas nu att Hundsport är intresserad av att föra problematiken kring tvångsparning i rätt ljus!

Nu har nu fått hem våra bilder sen hundfotografen.
Vi beställde tre förstoringar om A4.
Nedan är ett smakprov på en av bilderna!

B&B i Gränna


Gizmo och Oscar tar en öl på en uteservering


Gränna by night. Gizmo är ute på piren!

Det har varit några riktigt varma och sköna dagar nu innan vi åkte till rasspecialen i Gränna.
Gizmo har legat i skuggan eller i våran jätte stora buske!

Vi har även varit och besökt Tequlia och Kryckan. Vovsingarna gillade varandra direkt och det blev mycket bus och mys!
Underbart att de kom så bra överrens! Det gör vi gärna om!

Gizmo svalkar sig i busken

Härlig sommarbild med huset i bakgrunden


Tequila och Gizmo vilar en stund i gräset för att samla krafter för mer bus!

Jag och Oscar var på världens skönaste fest i lördags. Det var så himla kul att få träffa så mycket folk, både såna man kändesen tidigare, men även nytt folk. Vi var säker 30 pers som firade Marie och Lalles 30 årsdag. Såna fester ger en energi till resten av veckan.

Det roligaste var att Oscar och jag snackade mycket med två killar ifrån Hjo. Sent inpå natttimmarna diskuterade jag och en kille en massa roliga saker. Kul att hitta nån som tänker på liknande sätt som en annan gör!

Nedan kommer lite bilder.

Jag och min älskade systeryster



Jag och Ann-sofie trivdes



Min älskling och jag!



Rune Snus, världens bästa storasyrra och Jon